<3

Ursäkta uppbehållet, har inte orkat. 
Så, nu är det gjort... Nu bor han långtlångt borta och jag måste sova ensam mest hela tiden. Är glad för hans skull, för det såg jättefint ut och för att han har redan träffat nya vänner. Blir nog bra det här, det kommer bli svårt och jobbigt den första veckan men sen kommer det nog bli lättare. Man kan inte dö av saknad, inte fysiskt åtminstone. Min starka, fina, vackra älskling. Ser framemot då vi får vara tillsammans varje dag, hela tiden <3
 
 
 
 

Kommentera här: