svacka.
Har sagt ganska länge nu att jag är trött på musik. Att jag inte längre har någon glöd och att jag inte vill forsätta längre. Att efter 3 år hållt på med det dagligen så är det slut på motivation och glädje. Jag känner mig så nedtryckt och så dåligt att jag knappt vill ta en ton, knappt att jag vill se på gitarren.
Men nu när jag funderar på det så bli jag nästan arg på mig själv. Hur kan jag bara lägga mig platt och ge upp så lätt? Speciellt med något som har varit hela mitt liv i snart 10år. Hur kan det inte betyda mer för mig och är det egentligen själva musiken jag har tröttnat på? Eller är det allt runt omkring som fått mig att lessna? Jag tror att det är en kombination av många olika saker. För det första så är jag i en svacka, alla hamnar där någon gång och jag har varit förkyld till och från hela hösten/vintern vilket betyder att rösten inte är som den brukar. För det andra så ställs det mer krav och musiken är mer än bara än hobby, det har sugit ur lite av det roliga i det. Ännu en sak är att jag har jämfört mig så himla mycket med alla andra på sistone, att det är inte konstigt att jag känner mig sämst i världen. Det var även längesen jag fick höra att jag är bra på det jag gör och det spelar in jättemycket på att jag har tappat gnistan.
Jag ska inte sjunga på slutproduktionen och det blev som ett fall för mig. Tycker lärarna att jag är tondöv? Gjorde jag inte tillräckligt bra ifrån mig på musikalen? Kanske är det bättre för alla att jag hittar något annat istället. Ger upp helt enkelt.
Men det finns en anledning till att det står "Allt för musiken" på min underarm. Det betyder att jag kommer kämpa mig igenom allt det här, för att jag gör allt för att musiken fortfarande ska ha en plats i mitt liv. Jag ska hitta min väg upp igen och jag ska hitta tillbaka till all glädje som musiken faktiskt bidrar med.
Tar tacksamt emot all pepp jag kan få, för jag behöver det verkligen.